milloz - mitt liv i bild

Idag har varit en jobbig dag på många sett men det som tagit hårdast på mig idag är att det är exakt 2år sedan min älskade mamma gick bort.
Jag kommer ihåg det som om det var igår när jag fick samtalet på morgonen av min syster och jag kände redan på mig vad hon kom till att säga.
Jag hann vara hemma 2dgr innan hon gick bort efter en hel veckas vakande på sjukhuset.
Än idag kan jag känna att jag önskar att jag hade kunnat stannat längre, hade velöat vara där när hon somnade in.
I slutet på sjukhuset vart hon jätte pigg och fick lämna sjukhuset hon hann vara hemma i 2dagar innan hon gav upp.

Jag vet att du har det mycket bättre nu och slipper att ha ont men du lämnade mycket smärta och tomhet i mitt hjärta när du lämnade oss.
Saknar dig sååå mycket jag till och med saknar när du skällde på mig.
Önskar att vi kommer att träffas en gång i framtiden....

Hittade precis lappen som jag hade i kyrkan, jag skrev en dikt som jag valde att läsa upp i kyrkan på begravningen.

Älskar dig Mamma!!!

Mamma

Aldrig mer får vi se henne, höra henne eller känna hennes beröring.
Aldrig mer får vi berätta för henne om vad som händer i vårat liv.
Aldrig mer kan vi fråga henne om det som hände förr.

Vi får aldrig mer smeka hennes hår eller hand
Aldrig mer krama henne och tala om vilken underbar mamma hon varit trots sina problem.
Men vi behöver heller aldrig se henne plågad mer.
Vi behöver heller aldrig se henne tvinga i sig maten hon inte ville ha

Vi vet att hon fått den frid som hon behövde och vi unnar henne vilan.
Allt vad behövde sägas blev sagt.
Mamma fick leva ett 59årigt kort liv men hon hann ändå se sina barn,barnbarn och barnbarnsbarn.
Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan

Vila i frid Mamma....